Fågeln som vrider upp världen

Haruki Murakamis verk Fågeln som vrider upp världen är en episk historia som rör sig mellan olika tidsperioder och där huvudpersonerna befinner sig i olika verkligheter. Det är en berättelse om ensamhet, hopp, om att hitta sig själv och om kampen mellan det goda och det onda.

Toru Okada är en helt vanlig man som lever ett ordningsamt och inte alltför spännande liv någonstans i Tokyo. Först börjar han få märkliga telefonsamtal, sedan försvinner hans katt, och till sist lämnar hans fru Kumiko honom en helt vanlig morgon utan att säga ett ord. Plötsligt börjar han stöta på minst sagt ovanliga personer och de mest otroliga saker börjar hända. Det enda Toru är säker på mitt i all förvirring är att han behöver rädda Kumiko, men från vad vet han inte riktigt. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit.

Detta är en massiv bok som är fylld med symbolik, oväntade kopplingar mellan de olika ingenting är som det verkar och det är heller inte helt enkelt att hänga med i alla svängar. Ett varningens ord: den är också tidvis väldigt rå med detaljerade beskrivningar av tortyr och misshandel.

Fågeln som vrider upp världen är en helt otrolig läsupplevelse som inte släpper taget om läsaren i första taget. Efter att ha läst sista sidan slogs jag av två tankar: vad var det jag just läste och jag vill tillbaka till den värld som Murakami målat upp. Jag rekommenderar boken till alla som gillar magisk realism och oväntade vändningar.