När vi var yngre

Hur känns det att läsa något som träffar rakt i hjärtat? "När vi var yngre" av Oliver Lovrenski gör just det. Rakt, ärligt och utan filter. Han är bara 19 år, men berättar med en röst som bär på både smärta och hopp.

Du möter Ivor, Marco, Jonas och Arjan. Fyra unga killar i Oslo. Redan i lågstadiet börjar livet svaja. Hemma är det tufft. Pengarna räcker inte till och de vuxna sviker. Vänskapen blir deras trygghet. Men vägen är krokig, och kriminalitet, droger och våld blir vardag. Det gör ont att läsa, och det är svårt att släppa.

”Vissa saker säger man inte till någon”, skriver Lovrenski. Varje fortsättning på den meningen känns stark. Mitt i allt det mörka lyckas han ändå skriva fram en värme – till vänskapen, till kärleken till familjen och framför allt till mormödrar som alltid öppnar dörren, bjuder på våfflor och säger det där som bara mormödrar kan.

Språket sticker ut. Lovrenski skriver med få ord. Det är eget, ibland kantigt. Men just därför känns det så äkta. Du känner pulsen och sorgen, men du känner också hoppet. För den som vuxit upp i en annan tid, på en annan plats, kan det vara svårt att förstå vissa ord och uttryck. Men det är just det korthuggna, ibland grammatiskt felaktiga språket som gör romanen så äkta och drabbande.

"När vi var yngre" belönades med Bokhandlerpriset 2023 för Årets bästa bok. Ett pris som röstas fram av alla som arbetar i norsk bokbransch. Lovrenski blev den yngsta någonsin att ta emot priset. Det säger mycket, men boken säger ännu mer.

Vad gör vi med unga som bär på så mycket? Hur ser samhället ut när vi kan svika våra ungdomar så rejält? För ingen 19-åring ska ha levt hela livet klart, ingen ska förloras och ingen ska tappa hoppet och tron på en framtid innan de har lämnat högstadiet. Kanske är det just därför du ska läsa den här boken. Den stannar kvar länge!

Gå till {0}s produktsida

När vi var yngre

Oliver Lovrenski