Klara and the Sun

Bokens första mening: “When we were new, Rosa and I were mid-store, on the magazines table side, and could see through more than half of the window.”

Bokens sista mening: “Then she continued to walk away.”

Vilken fantastisk bok! Jag älskade språket, skrivstilen och berättelsen.

Ända från hur den började, med Klara och de andra i butiken, där alla försökte få så mycket näring som möjligt från det begränsade solskenet, och de mänskliga tankar och reaktioner de beskrev.

Genom hela den berg-och-dalbana som allas liv kan beskrivas som, så även Josies, allt beskrivet från perspektivet av någon som är kunnig men samtidigt lär sig om människor och mänskliga erfarenheter.

Det var en vacker upplevelse att läsa och känna vad Klara lärde sig. Det var även en stark emotionell koppling att inse att precis som AF:er, delar vi det mycket mänskliga medfödda behovet av solsken.

Favoritutdrag: - I stared at the glass sheets. The Sun’s reflection, though still an intense orange, was no longer blinding and as I studied more carefully the Sun’s face framed within the outermost rectangle, I began to appreciate that I wasn’t looking at a single picture; that in fact there existed a different version of the Sun’s face on each of the glass surfaces, and what I might at first have taken for a unified image was in fact seven separate ones superimposed one over the other as my gaze penetrated from the first sheet through to the last.

Läs boken på svenska: Klara och solen

Gå till {0}s produktsida

Klara and the Sun

Kazuo Ishigurohäftad

129 kr

Lägg till i varukorgen