Karin Smirnoff tar Millennium-serien in i samtiden

Karin Smirnoff är den senaste författaren att axla det prestigefyllda ansvaret att fortsätta Stieg Larssons ikoniska Millennium-serie, som sedan innan har förvaltats av David Lagercrantz. Med ett djärvt grepp släppte Smirnoff den sjunde boken i serien, Havsörnens skrik, och nu följer hon upp med den spännande fortsättningen Lokattens klor. I sitt författarskap tar Smirnoff med läsarna till det norrländska landskapet och djupdyker i teman som industriell samhällsomvandling, relationella våldsstrukturer och komplexa karaktärsutvecklingar.

Hur kändes det att ta över stafettpinnen från Stieg Larsson och David Lagercrantz, och vad fick dig att tacka ja? – Det var ganska oväntat att få frågan, men också kul. Millenium som projekt betraktat är stort, ganska svårt och med överhängande risk att bli nedsablad av kritiker som inte accepterar annat än möjligtvis kopior av Stieg Larssons verk. Ändå tvekade jag aldrig att säga ”ja”. Mest för att jag gillar Salander, men också för möjligheten att utveckla mitt eget skrivande i en, för mig, ny genre.

Vilka har varit de största utmaningarna med att ärva en berättelse som två andra författare har påbörjat? – Tänker inte att jag ärvt en berättelse utan snarare fått vårdnaden om vissa karaktärer. På gott och ont. Det är enklare att skapa och levandegöra egna karaktärer eftersom de är utvecklingsbara på ett annat sätt.

Kan du berätta kort om Lokattens klor? – En ung journalist hittas död. En bro går i luften. Salanders gamla hackerkompis Plague försvinner och spåren leder norrut. Liksom i Havsörnens skrik utspelar sig handlingen huvudsakligen i ett fiktivt samhälle i Norrbotten: Gasskas. En ny gruva ska byggas och den gamla återöppnas i jakt på sällsynta jordartsmetaller. 14-åriga Svala Hirak går med i en aktivistgrupp, samtidigt som hon försöker finna en plats hos sina renskötande morbröder.

Vilka element ville du inkludera i bokserien som tidigare inte har utforskats? – Jag har valt att koncentrera mig på norra Sveriges industriella samhällsomvandling och de konflikter som uppstår när alla vill roffa åt sig av den ekonomiska kakan. Alla mina böcker handlar om våld i olika former. I nära relationer, alltid, men också våld mot naturen. Personligen är jag inte så intresserad av brott i sig, utan mer vad som pågår mellan- och i människor när brott begåtts. Eftersom jag i grunden är en skönlitterär författare har kanske språket en större betydelse för mig än mina föregångare.

Hur skulle du beskriva din version av Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander? – Eftersom mina böcker utspelar sig i samtiden har Mikael Blomkvist fått symbolisera hur det är att åldras. Nu närmar han sig pensionen. Hans kunskaper som grävande journalist efterfrågas inte längre. Unga människor får jobben han söker. Och eftersom han alltid prioriterat sitt arbete är hans relationer misskötta. Han är med andra ord en ganska ensam man, som långsamt insett värdet av dotter och barnbarn. I Lokattens klor får han jobb som chefredaktör på Gasskas lokaltidning och flyttar upp för att komma närmare sin familj. Hans första uppgift blir att sparka kulturjournalisterna till förmån för sporten. Salander har ganska stora likheter med sitt forna jag, men går också på tomgång. Något saknas i hennes liv. Kanske någon att våga bry sig om på riktigt? Det är här Svala kommer in i hennes liv, den tonåriga brorsdottern med dolda talanger. I någon mån är kanske Svala hennes tronföljare. Jag har försökt göra Salander lite mer kvinna och mindre tonåring.

Vilken av de karaktärer som du har introducerat till Millennium-serien är din favorit? – Förmodligen Svala Hirak, men även Städaren. Jag gillar att människor kan utvecklas, till exempel gå från ond till god, men eftersom det är fiction går det också att överdriva lite; att ge karaktärerna förmågor och karaktärsdrag som kanske skulle kännas märkliga om det var på riktigt.

Var det viktigt för dig att de nya böckerna skulle utspelas i den norra delen av Sverige? – Jag tror på att hålla sig till platser man känner till väl. Det brukar bli bäst då, kännas mest autentiskt.

På vilka sätt tycker du att landskapet bidrar till historien? – För mig är landskapet mitt naturliga habitat. För andra kanske exotiskt. Jag skriver om det jag ser och själv upplever, vilket förhoppningsvis bidrar med levande miljöbeskrivningar. Kylan, snön, myggen, skogarna, bergen och så vidare.

Vad hoppas du att läsarna ska känna när de har läst klart Lokattens klor? – Att de vill veta mer om karaktärerna, längtar efter att återse dem. Och att de inte känner sig alltför snuvade på Stieg Larssons Salander & Blomkvist, utan ser meningen med att jag tar mig friheten att placera dem i samtiden och inte nödvändigtvis ger dem huvudrollerna.

Vad är din vision för framtiden av Millennium-serien? – Jag ska skriva en del till. Har precis börjat skissa på den, med uppstart någon gång efter nyår. Om Millenium-serien har en framtid efter del 9 återstår att se.