Journalisterna gör debut i spänningsgenren med deckaren Fristaden

Lena Sundström och Jens Mikkelsen har tillsammans över fyrtio års erfarenhet av att granska missförhållanden och maktmissbruk i samhällets olika skikt, skriver förlaget Nordstedts, men detta är första gången de arbetar tillsammans. I deras debutbok använder de sin journalistiska erfarenhet för att dela en fiktiv berättelse om journalisterna Anne och Sven som undersöker ett mord i Malmö som Polisen redan tror vara löst.

Hur kom ni på att ni ville skriva en bok tillsammans?

Lena: Jag hade tänkt ett tag på att jag ville skriva en spänningsroman som utspelar sig i Malmö och jag visste att Jens hade skildrat det svarta Malmö, skuggsamhället, hängt med människor i Malmös undre värld. Jens sa att han inte kunde skriva “hitte-på”. Men jag fortsatte tjata. Det visade sig att du var en jävel på att hitta på.

Jens: Jag var verkligen en motvalskärring i början, men jag är så glad att jag hoppade på detta.

Vad är fördelarna med att skriva i par enligt er?

Jens: Allt blir roligare och bättre när man är två som kan spåna på plot och bygga karaktärer. Det är också skönt att kunna växeldra i skrivandet, för ibland har man flow, och ibland krampar man fram varenda ord.

Lena: Hittills har vi faktiskt bara varit oense om en enda sak. Och det var om man skulle skriva “skall” eller “ska”.

Jens: Ja, då blev det riktigt dålig stämning ett tag.

Lena: Jag är fin och följsam, så jag gav efter för en mer modern stavning.

Är berättelsen i boken helt fiktiv eller har ni hämtat händelser från verkligheten eller era egna erfarenheter?

Jens: Vi har inspirerats av både verkliga människor och verkliga händelser. Och av livet i stort. Trauman och kriser men också fantastiska livsöden som inte har fått plats i reportagen.

Lena: Det svåra är att mycket av det som är riktigt skruvat är hämtat från verkligheten - att det minst trovärdiga är det som faktiskt har hänt. Men vad det är avslöjar vi inte, det får man lista ut själv.

Bokens huvudkaraktärer är två journalister, Anne och Sven, har ni skrivit allt gemensamt eller haft ansvar för en karaktär var?

Jens: I början skrev Lena mer på Anne och jag mer på Sven, men ganska snart var vi inne i varandras texter och stökade runt. Lena kan ringa mig och säga “jäklar vad bra det där stycket blev” och så får jag säga “det var ju du som skrev det”.

Vilka är Anne och Sven? Finns det, utöver deras yrke, andra likheter med er själva?

Lena: Det mesta är ju rent hitte-på. Karaktärerna är något som vi skapat tillsammans.

Jens: Vi är båda arbetsskygga arbetsnarkomaner precis som Sven. Vi kan vara hur lata som helst i perioder, men ställda inför något vi brinner för så kan vi jobba dygnet runt i veckor. Lena har precis som Anne, en simultanförmåga som en dement guldfisk. Men i gengäld är hon precis lika knivskarp som Anne när hon ägnar sig åt en sak i taget.

Lena: Det är sant. Jag kan inte ens öppna ett kylskåp och prata samtidigt.

Hur har det varit att skriva en fiktiv berättelse ur en journalists perspektiv, en roll ni själva har?

Jens: Det känns tryggt att skildra en miljö som vi kan beskriva med trovärdighet. Vi kan tugget på redaktionerna, vet hur man går till väga i en granskning, och vilka galna situationer som kan uppstå. Det har varit förvånansvärt lustfyllt att använda de erfarenheterna på ett nytt sätt.

Detta är debut i spänningsgenren för er båda, hur känns det?

Jens: Nervöst. Ångestladdat. Fantastiskt kul.

Lena: Vi bestämde oss ganska tidigt för att inte fundera över vad som säljer, eller vad som går hem. Att vi bara skulle gå på vad vi gillade, skrattade åt och tyckte var spännande. Oavsett hur detta går, så har vi haft roligt på vägen.

Vad var roligast med att skriva boken?

Jens: Det roligaste är nog att upptäcka att man har skapat ett helt eget litet universum, med karaktärer, som man lär känna, som om de fanns på riktigt.

Lena: Och att göra karaktärerna komplexa. Våra huvudpersoner är motsatsen till superhjältar. Anne är en självupptagen 50-årig kvinna som har hamnat i fritt fall efter en livskris. Sven blev journalist för att förändra världen, men skickas allt oftare ut för att bevaka händelser som “Smörknivens dag” medan de tunga jobben går till andra kollegor.

Fristaden är den första, men inte sista boken i Anne och Svens universum…

Jens: Vi har skrivit på för tre böcker och har idéer till många fler. Just nu jobbar vi på högvarv med den andra boken i serien. Baby X är arbetsnamnet, men mycket mer än så kan vi inte säga i nuläget. Jo, förresten – den blir jävligt spännande, och Anne och Sven trasslar till det rejält.

Finns det något ni vill hälsa till Adlibris-läsarna?

Jens: Vi hoppas att ni gillar boken lika mycket som vi gillade att skriva den.

Lena: Ja, vi ses hemma hos Anne och Sven i Kirseberg!