”Vi skriver för att få hjärtat att bulta och håret i nacken att resa sig av rysningar” – Lars Kepler

– Sömngångaren börjar med ett larm mitt i natten om ett pågående inbrott på en vinterstängd campingplats utanför Stockholm. När två poliser går in i en av husvagnarna möts de av ett kaos av blod och kroppsdelar. På golvet i ett av rummen ligger en ung man och sover med en avhuggen arm som kudde. Han grips och förs till Kronobergshäktet, men hävdar att han gick i sömnen och inte vet hur han hamnade i husvagnen.

Kommissarie Joona Linna kontaktar sin gamle vän Erik Maria Bark för att med hjälp av hypnos försöka ta reda på om den unge mannen har några minnen från natten. Det går inte på förhand att veta om han är förövare eller vittne. När ett nytt yxmord sker, drar en våldsam jakt på en aktiv seriemördare i gång.

I sina böcker utforskar författarmakarna det mänskliga psyket och rättssystemets hårda verklighet. Deras fortsatta skapande av fängslande och ibland brutala berättelser drivs av en passion för att skildra komplexa och utmanande teman.

– Våra böcker om Joona Linna och Saga Bauer handlar om att ställa mänsklighetens mörkaste och mest våldsamma sidor mot empati, kärlek och hjältemod. Polisarbetet är realistiskt skildrat medan brotten är extravaganta utan att förlora verklighetsförankring. Vårt motto är att alltid skriva precis de böcker som vi själva skulle älska att läsa. Håret ska resa sig i nacken av rysningar, hjärtat ska bulta och ögonen fyllas av tårar.

– Vi är lyckligt lottade som får göra precis det vi älskar att göra. Hemligheten är nog bara vår passion och att vi brinner för magin, när texten börjar leva. Passionen och våra samtal, att vi talar om allt, hela tiden, är en nödvändighet för oss.

Sömngångaren är den tionde delen om Joona Linna. Hur lyckas ni hålla kreativiteten vid liv och fortsätta skriva engagerande berättelser efter så många böcker?

– Vi älskar skrivandet så mycket att vårt problem snarare är det omvända. Vi måste anstränga oss för att begränsa arbetsdagarna och ibland till och med tvinga oss själva att ta ett par dagars semester när solen skiner.

Ni släppte nyligen den andra delen i Nyckelserien, Jag blundar och ber. Kändes det nödvändigt att ta en tillfällig paus från Kepler?

– Absolut inte! Vi älskar Keplers universum och är beroende av det, men vi följer alltid vår passion. Och när vi fick besök av privatdetektiv Julia Stark öppnades äntligen en dörr till pusseldeckarens värld. Som unga läsare slukade vi Agatha Christies böcker och har alltid velat återvända till denna mysiga genre – men i modern tappning.

Kan ni berätta om er skrivprocess? Hur delar ni upp arbetet mellan er?

– Vi försöker göra allting tillsammans, från första idé till sista språkliga finish. Vi byter text gång på gång och ser på så sätt till att kreativiteten hela tiden är på topp. Det är också nödvändigt att vi har samma kunskap om ämnena vi skriver om, att båda vet lika mycket om handeldvapen och kriminalteknik. Det känns verkligen som en stor fördel för oss att ha två hjärnor. Våra deckare är komplicerade med många parallellberättelser och karaktärerna så komplexa att det skulle bli svårt att hantera på egen hand.

Vad tycker ni om utvecklingen av deckargenren i stort? Har ni några tankar om dess framtid?

– Vi är övertygande om alla bra böcker har en framtid, men vi tror också att det är extremt viktigt att behålla sin integritet som författare, inte snegla ängsligt på trender eller fråga sig om någon kommer att tycka om ens bok. Vi känner att vi kommunicerar direkt med var och en av våra läsare – och så länge de känner samma sak kommer allting att bli bra.

Efter Sömngångaren, kommer läsarna att få träffa Joona Linna igen?

– Vi har precis börjat skriva på den elfte boken och har inga som helst tankar på att sluta. Det känns främmande och opassionerat att bestämma hur många böcker man har inom sig i en viss serie. Allt handlar om lust och skrivarglädje.

Läs mer om Lars Kepler och upptäck böckerna här >>