Jonas Hassen Khemiri - om mod, skrivande och om sin nya roman Systrarna

Grattis till din nya roman! Hur känns det att skicka ut den i världen? Toppen. Jag är himla stolt över den här boken. Den känns annorlunda än alla tidigare. Kan du berätta för oss vad som inspirerade dig att skriva Systrarna och vad kan läsarna förvänta sig av berättelsen? I många år har jag velat skriva en roman om syskonskap, om Sveriges relation till USA, om min morfar som enligt vår familjemyt var med och byggde Årstabron, om tre systrar som är övertygade om att deras gammelfarfar var med och byggde Rockefeller Center, om förbannelser, om kristaller, om mina föräldrars smärtsamma separation, om min personliga kamp med en hyena, om tidens gång. Först försökte jag skriva boken på svenska, det gick inte, det gjorde för ont. Så då flyttade jag till USA, skrev hela boken på engelska, och sedan skrev jag hela boken igen på svenska. Då gick det.

I dina tidigare verk har du ofta behandlat teman som identitet, migration och kulturell tillhörighet. Finns det några liknande teman som du utforskar i Systrarna eller har du valt att utforska nya områden? Alla mina favoritförfattare har vissa teman som återkommer i deras verk, men de försöker ständigt hitta nya sätt att tackla samma frågor, nya former som kan fånga hur de har utvecklats sen sist. Förhoppningsvis lyckas jag med något liknande. Den här romanen är betydligt längre än mina tidigare böcker för att påminna mig om hur roligt det är att skriva; för att testa konstiga idéer, för att pusha gränser, för (ca 700 sidor), och formen ser annorlunda ut. Vartannat kapitel handlar om tre systrar och vart annat kapitel består av mina personliga minnen. Gradvis luckras gränsen mellan mina minnen och systrarnas liv upp. Boken utforskar också syskonskapets komplexitet och dynamik. Vilka utmaningar och glädjeämnen tycker du är unika för syskonrelationer och hur har du tagit upp dem i Systrarna? Jag tror att mina syskon har fungerat som en sorts vaccin mot ensamhet. Oavsett vad som hände i barndomen så var mina syskon där och ibland när vi pratar om scener från vårt förflutna och de instämmer i mitt narrativ så känner jag mig mindre galen, och ibland när de ifrågasätter min berättelse så känner jag mig märkligt befriad över att ha haft fel. Som författare är det otroligt roligt att skriva om syskonskap, eftersom syskonrelationer alltid är laddade med så mycket historia. Är det någon av de tre systrarna som du känner lite extra för? Jag är storasyster Inas kontrollbehov, mellansyster Evelyns charm och självhat och lillasyster Anastasias otålighet och ilska. I början av boken var jag nog mest på Inas sida, halvvägs genom den började jag heja på Evelyn. Nu när jag precis skrivit klart den är jag nog Team Anastasia. Vad hoppas du att man får med sig när man har läst Att tiden är en förbannelse som är underbar att försöka fly från, att tiden går snabbare ju äldre du blir, att det inte tjänar något till att fly och att det ändå finns en stor poäng i att försöka använda varje sekund som om den är den sista.