Från familjeberättelser till bestsellers: Denise Rudberg om Kontrahenterna.

Hej Denise, serien Kontrahenterna har fångat många läsares intresse med sin spännande intrig och välskrivna karaktärer. Vad var din vision när du påbörjade denna berättelse. – Under många år gick jag och funderade på hur jag skulle kunna skriva om min familjs historia. Framför allt berätta om mina fantastiska mormödrar och min farmor. Hur de på så många vis format mig till den jag är och att jag gör det jag gör, skriver. Jag känner en enorm tacksamhet gentemot dessa tre kvinnor och den här serien är mitt sätt att tacka dem för allt de gett mig. Det är ett sätt att hålla dem levande och få en plats i historien.

Signalspaning är ett väldigt komplext ämne. Hade du tidigare förkunskaper eller var du tvungen att starta från noll? – Det svåraste är att göra något oerhört komplicerat till något begripligt. Hur gestaltar man så att det blir levande och inte en enda rabblande redovisning? Jag vet inte om jag lyckats, det är upp till läsarna att bedöma.

Förutom att knäcka kod och infiltrera fiender, vilka andra utmaningar tvingas Signe, Iris och Elisabeth tampas med? – De utmanas på en rad olika vis i sina liv. Det plågar mig att försätta dem i svåra dilemman, jag lider på riktigt med dem. Helst av allt vill jag bara skriva att de sitter på en brygga och äter limpsmörgåsar och har det mysigt tillsammans, men jag måste även skildra det tunga.

Hur balanserar du att skildra historiska fakta med fiktiva berättelser och karaktärer? – Jag börjar med att ta mig alla konstnärliga friheter jag behöver. Därefter skriver jag om, reviderar och ändrar där det behövs. Den här romanserien är ju baserad på verkliga händelser och karaktärer men är ändå skönlitteratur.

Under andra världskriget fick kvinnorna en större roll i samhället även om de sällan syns i de vanliga skildringarna av kriget. Var det viktigt för dig att lyfta deras insatser i din bokserie? – Ja, det var helt avgörande för mig. Alla tre förebilderna till Signe, Iris och Elisabeth var hårt yrkesarbetande, även under kriget. De har fostrat mig att göra rätt för mig. Att arbeta och därmed ta ansvar, är i min mening varje människas plikt. Visa tacksamhet att de gick före och banade väg för kommande generationers kvinnor.

Vilken betydelse har den svenska neutraliteten för berättelsen? – Det har varit viktigt för mig att belysa hur gemene man förhöll sig till vår så kallade neutralitet under de här åren, jag har tidigare varit väldigt svartvit i min syn vilket kommit att ändras under skrivandets gång. Till att börja med var vi generellt dåligt insatta i omvärldsläget. Vi fick bara ytterst sporadisk information om vad som pågick och matades med motstridiga uppgifter. Tidningarna var belagda med censur vilket såklart begränsade nyhetsflödet, något som blir väldigt tydligt när jag läser tidningarna från den här tiden. Det måste ha varit hemskt svårt för vanliga människor att bilda sig en uppfattning om vad som pågick.

Är planen fortfarande att skriva tio delar? – Jajamensan, min ambition är att följa Signe, Iris och Elisabeth ända till krigets slut. Min pappa är född den 30 april 1945, den dagen då det sägs att Hitler dog. Det får bli det som sluter cirkeln.

Vilka böcker ser du fram emot att läsa i sommar? – Sista delen av Henrik Berggrens trilogi Landet utanför om Sverige och svenskarna under Andra världskriget. Henrik är min stora idol. Ingen kan skriva om historien på ett så engagerande sätt som han.