Niklas Strömstedt berättar om sitt liv och hur han en gång hamnade i musikbranschen

Först och främst stort grattis! Hur känns det nu när din självbiografi befinner sig på hyllorna? Tusen tack! Det är faktiskt en lite overklig och behaglig känsla att boken nu är färdig och finns därute. Jag cyklar ofta förbi Norstedts och jag minns att jag under arbetet brukade få en klump i magen just när jag passerade de blå neonbokstäverna. Katastroftankarna snurrade i huvet… ”Jag kommer aldrig kunna få den färdig i tid! Det kommer att gå åt helvete! Vem ska vilja läsa den när den kommer ut?” Har du lärt dig några nya saker om dig själv som du inte visste innan? Inte direkt men när man skriver en bok som tittar tillbaka så leder varje minne ofta till ytterligare ett och så där håller det på. Att plötsligt komma ihåg saker som legat undanskuffade i den inre hårddisken kan ge upphov till både ljusa och mörka stråk och möjligen kan åren som gått ha bidragit till att jag nu när jag är äldre kan hantera dem på ett bättre och mognare vis. Så skrivandet kanske ändå har fått mig att se nya saker. Vad har samarbetet med GES betytt för dig och din musik? Det som från början bara var en slump och tänkt att bli just bara en enda låt utvecklade sig till något som varken jag, Anders Glenmark eller Orup ens kunnat drömma om. För min egen del så lärde jag mig mycket av samarbetet – både musikaliskt, artistiskt och rent mänskligt. Vi tre är väldigt olika som både som artister och personer men jag tror att det är våra olikheter i uttryck som gjorde att vi kunde skriva en del riktigt bra poplåtar tillsammans. Våra vägar möttes också vid exakt rätt tidpunkt eftersom vi alla tre då hade skapat oss egna stabila plattformar. Finns det något negativt med musikbranschen som du skulle vilja ändra på? Det finns väl negativa element i alla branscher och jag vet inte riktigt vad jag skulle ändra på i just min. Det är väldigt hård konkurrens men å andra sidan är det lättare att få ut sina låtar idag. Å andra sidan släpps det nästan 100.000 låtar om dagen på Spotify så det gäller att sticka ut ordentligt. När jag började var skivbolagen mer benägna att ge sina unga artister fler chanser. Har du tackat nej till något under din karriär som du ångrar idag? Min nyfikenhet har gjort att jag alltid haft lättare att säga ja än nej. Så jag ångrar inget. Om du kunde resa tillbaka i tiden och ge råd till ditt 18-åriga jag, vad skulle du säga? Försök att skriva det du själv tycker om och snegla inte så mycket på andra artister. Hitta ditt alldeles unika och egna uttryck. Det är dock svårt att som 18-åring följa det rådet. Själv var jag vid den tiden superängslig och vill vara Springsteen, Tom Petty och Rolling Stones på samma gång. Den enda jag verkligen inte ville vara var Niklas Strömstedt.