Mats Sundin berättar för första gången om livet på och utanför isen

– Jag tänkte att om jag inte gör det nu, så kommer det aldrig att bli av. Jag har hunnit fylla 53 år och vill kunna dela med mig av allt medan jag fortfarande minns barndomen och karriären. Jag är också klokare nu än jag var som ung ishockeyspelare, så jag tror att det var bra att vänta för att få en välbehövlig distans till allt. Eftersom jag själv är förälder nu, reflekterar jag också mer över min egen barndom.

Vad väckte ditt intresse för ishockey från allra första början? – Min kärlek till ishockeyn är sprungen ur många fina barndomsminnen. Jag växte upp vid en sjö i Sollentuna och följde ofta med min storebror Patrick och hans vänner när de åkte skridskor om vintrarna. De var mycket snabbare på isen och passade aldrig till mig. Jag insåg att om jag någonsin skulle få chans att röra pucken måste jag se till att vara först.

Hur kändes det att bli den första europeiska spelaren att bli draftad som nummer ett i NHL? – När jag under NHL-draften 1989 blev vald först av alla och fick gå upp på scenen, var det svårt att ta in att jag just hade skrivit historia. Mitt liv förändrades i grunden den dagen. Hemma i Sverige hade pappa skjutsat mig till ishallen ända fram till att jag blev draftad, och mamma såg till att jag fick i mig mat och att mitt rum blev städat. Det var inte direkt särskilt snyggt och prydligt på mitt rum i Quebec …

Hur skulle du beskriva din första tid med Quebec Nordiques? – Nordiques gav mig ett varmt välkomnande. Det var väldigt inspirerande att få spela i samma lag som stjärnorna Guy Lafleur och Joe Sakic. Jag fick även lära mig att ishockeyn i Kanada skiljde sig mycket från ishockeyn i Sverige. Det var helt enkelt tuffare tag med alla fasthållningar, hugg och slag. Men jag anpassade mig snabbt, och fick till och med min första utvisning innan jag gjorde mitt första mål.

Vad betydde det för dig att vara kapten i Toronto Maple Leafs, och vilka egenskaper anser du är viktigast för att kunna leda ett lag? – Varenda lagkapten i Toronto Maple Leafs historia hade varit från Kanada tills jag fick uppdraget. Som lagkapten var det mitt jobb att svara för lagets misslyckanden och hantera media. Det största fokuset lade jag dock på stämningen i omklädningsrummet och på isen, och på att se till att nya spelare kom in i laget. Sammanhållningen spelar en väldigt stor roll för framgångarna.

Kan du berätta om din största motgång? – Min dröm var att vinna Stanley Cup med Toronto Maple Leafs. Det stör mig att vi aldrig lyckades med det. Jag hade så gärna velat göra det för fansen: paradera med Stanley Cup-bucklan längs Torontos gator. Men det är väldigt få av oss som har sådan tur att de får skriva precis det lyckliga slut de önskar sig.