”Det viktigaste för mig är visionen” – Anna Jansson

- Kvarlevorna av en ung man påträffas i ventilationstrumman på en gammal biograf. Han var misstänkt för mordet på den 15-åriga Julia. Båda tillhörde samma kompisgäng. Bark är på Universitetets årshögtid i Örebro när några av gästerna plötsligt faller döda ner, det finns ett samband mellan morden och fyndet på biografen.

Vilka är de missförstådda karaktärerna som befinner sig i Kristoffers arbetsgrupp? – Henrik, hypokondriker och fembarnsfar som vabbar 50% av tiden, Ingrid som omplacerats efter att ha sagt sanningar till fel personer och som tänker fortsätta med det, Alex med galopperande ADHD som tänker utanför både boxen och universum, och Jessika som är kleptoman på gott och ont.

Vad tycker du är nyckeln till att skapa en fängslande och trovärdig kriminalhistoria? – Allt handlar om att skapa karaktärer som blir levande för läsaren. Det gäller huvudpersonerna så väl som offret, för att man ska bry sig om vad som händer dem. Ofta låter jag läsaren följa offret så det verkligen känns när mordet sker.

Om du kunde resa tillbaka i tiden och ge ett råd till ditt yngre jag som just börjat skriva, vad skulle det vara? – Be om betänketid! Skriv inga fullmakter utan att kolla med brorsan som är jurist. Skaffa en agent så fort som möjligt. Eftersom jag har jobbat hela mitt vuxna liv som sjuksköterska, tyckte jag att jag hade skinn på näsan, men författarvärlden hade helt andra utmaningar att tackla. Det vill säga: ta inget för givet.

Hur har din skrivprocess förändrats över tid? – När jag började skriva 1998 skrev jag för hand och skrev sedan in texten på datorn för att det skulle bli prydligt. De första nio åren dubbeljobbade jag, men hade turen att få ett nattschema med nio dagar i följd ledigt. Nu kan jag skriva varje dag om jag vill, men administration och framträdanden tar mer tid än i början.

Dina böcker om Maria Wern har verkligen blivit lyckade filmatiseringar. Finns det några liknande planer för Kristoffer Bark och Bergslagens blå? – Ja, det har funnits och finns, men det är fortfarande superhemligt. Det viktigaste för mig är visionen – att Bark blir den person han är i mina böcker och att det är ett kompetent filmteam. Det är viktigare än att jag får bestämma i detalj.

Du har tidigare nämnt att du är involverad i manusarbetet för filmerna om Maria Wern. Vilka är de största skillnaderna mellan att skriva en bok och att arbeta med filmmanus? – Att jag inte får bestämma allt i filmmanusarbetet. Jag läser ett råmanus någon annan har skrivit och tycker till om det. När jag skriver ett bokmanus är jag gud i mitt eget universum. Det är helt olika kreativa processer – men kul med omväxling.

Vad gör du för att koppla av och återhämta dig när du har haft en intensiv skrivperiod? – Haha, att skriva ÄR min återhämtning. Det gör mig lugn, lycklig och avspänd att skapa. Jag har aldrig haft skrivkramp. Jag ställer inga krav på mig själv att det ska bli bra direkt. Innan texten når läsaren har jag säkert skrivit igenom den sju gånger och gjort förbättringar. Så jag tillåter mig att experimentera och leka.