Fahrenheit 451

Bokens första mening: “It was a pleasure to burn.”

Bokens sista mening: “When we reach the city.”

Fahrenheit 451 börjar med att beskriva Montag på jobbet som brandman, i uppdrag att bränna ner huset hos en person som förvarar olagliga böcker.

Jag tycker att det är en kraftfull metafor och bild att "bränna böcker". Det är något som naturligt känns fel. Det är också intressant att koppla detta till mer nutida händelser i Sverige, där fanatiker bränner religiösa böcker för att provocera.

Boken fortsätter att måla upp en dystopisk framtid där människor lever sina liv som "marionetter", ständigt uppkopplade till helväggsskärmar i deras "salong", där de kontinuerligt serveras underhållning för att hindra dem från att tänka och observera vad som händer i världen utanför.

Montag möter Clarisse, som har uppfostrats av en familj som inte har anammat det nya levnadssättet, och hon visar och påminner honom om livets skönhet, om tankens och naturens magi.

Detta utlöser Montags inre resa till upplysning, som slutar med väldigt drastiska åtgärder, och försöker iscensätta en kupp där han placerar böcker i brandmännens hus för att få folk att förlora förtroendet för dem. Hans plan misslyckas och han jagas ut ur staden, där han träffar andra som honom, som har lagrat böcker i sitt minne för att kunna återuppbygga dem senare. Han lyckas ta sig ut ur staden precis i tid för kriget att slå till, och staden bombas och jämnas med marken.

En ny dag börjar, en dag där de kommer att behöva resterna av visheten i sina minnesböcker för att återuppbygga mänskligheten, återigen, som fågeln Fenix.

Jag tyckte att boken var ganska svår att läsa, språket var hackigt och ibland svårt att följa. Historien var gripande i början, och framställningarna av framtiden är lätta att ta som profetiska, med många teman som manifesteras idag, med ständiga uppkopplingar och kontinuerlig underhållning tillgänglig. Böcker har dock inte förbjudits (ännu).