Den sista migrationen

Den sista migrationen är en bok för dig som tycker om romaner som berör på djupet och har något att säga om oss och om världen vi lever i.

Den här boken knockade mig totalt. Den är en kraftfull kärleksförklaring till havet, fåglarna och naturen som håller på att försvinna. Men det är också en kvinnas kamp för att förlåta sig själv och försonas med det som varit. Franny Stone har ett uppdrag, ett mål. Hon vill följa de sista kvarlevande silvertärnorna i deras flyttresa från Grönland till Antarktis. Hon lyckas övertala en fiskebåtskapten att ta med henne på hans båt och börja spåra fåglarna. Hon tas emot kyligt från båtens besättning men sakta hittar hon sin plats i gemen skapen. Parallellt med historien om båtresan får vi tillbaka blickar till Frannys liv, den trasiga barndomen och hur hon träffade sin älskade make som lärde henne allt om fåglarna. Framförallt kärleken till dem. Bit för bit får läsaren veta mer om vad som fört Franny dit där hon är nu, på öppet hav, på en trasig fiskebåt med sina krossade drömmar och minimala chanser att överleva.

Språket i boken är fint, inte krångligt alls men ofta stannar man till vid en vacker formulering som känns lite extra i hjärtat.

Jag rekommenderar Den sista migrationen för att det är en hjärtskärande läsning och det var många tårar som fälldes innan jag kom till sista sidan. Men den har ett starkt budskap - det aldrig är försent och vi ska aldrig ge upp.