Ljudmila Ulitskaja (född 1943) är en av Rysslands mest betydelsefulla författare, känd för att skildra den ryska historien och människors liv under Sovjetunionens tid och efter dess fall. Hennes skrivstil är saklig och hon fokuserar mer på att beskriva karaktärer och deras liv än på dialog. Hon har jämförts med författare som John Steinbeck och Doris Lessing.
Ulitskaja debuterade 1992 med kortromanen Sonetsjka och slog igenom med Medea och hennes barn 1996. Några av hennes viktigaste verk är Tillfället Kukotskij, som utspelar sig under 1930-talets utrensningar i Sovjetunionen och Det stora gröna tältet som handlar om dissidentrörelsen under 1960- och 1970-talen.
Ulitskaja har en bakgrund som biolog, och hennes berättelser utforskar ofta människans gränser och möjligheter. Hon har fått flera stora priser, inklusive Médici-priset i Frankrike och Penne-priset i Italien. Hon nämns ofta i spekulationerna om Nobelpriset i litteratur.
Efter att ha kritiserat den ryska regeringen, lever Ulitskaja nu i exil i Berlin. Trots det fortsätter hennes verk att nå och inspirera läsare över hela världen med sina skildringar av människans kamp mot politiska och historiska krafter.
