Carina Burman (född 1960) är författare och litteraturforskare, knuten till Uppsala universitet som oavlönad docent i litteraturvetenskap men verksam främst som fri litteratör.
Hon debuterade 1993 med romanen "Min salig bror Jean Hendrich" och har sedan dess skrivit ett tiotal romaner. Hon rör sig mellan romaner, essäer och biografier, ofta med fokus på äldre litteratur, resor och kvinnliga författarskap, och flera av hennes böcker är översatta till engelska, tyska, ryska och polska.
Som biograf har hon skildrat Fredrika Bremer, Klara Johanson och Gösta Ekman d.ä., och i "Bellman: Biografin" återvänder hon till 1700-talets litterära värld. Essäsamlingen "Drottningar och pretendenter: om guldålderns deckarförfattarinnor" (2023) belönades med Svenska Deckarakademins pris för årets fackbok.
Bland utmärkelserna finns också Svenska Akademiens schückska pris, Delblancpriset och Samfundet De Nios särskilda pris. 2025 utsågs hon till hedersledamot i Bellmansällskapet.
Burman har haft längre utlandsvistelser, bland annat i Italien, vilket gett upphov till fler böcker. Carina Burman är gift med Lars Burman, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, och bor i Uppsala.
