Låt mig aldrig mer höra fågelsång

Det är 1997 och jag sitter här på stenen vid sommarstugan, där gräsmattan tar slut och den vilda ängen börjar. Ser ner över sjön och tänker på det som hände den där sommaren. Sommaren när mamma dog och allt förändrades. Men det finns en närvaro som hindrar minnen att lägga sig på en följd så att jag kan fånga dessa, göra dom begripliga.

En roman, ett drama, som med sin mystik och känsla av förebådande fara kryper under skinnet och griper tag hos läsaren.