Utbränd, förbrukad och klar: En introvert resa genom AST

Vid fyllda 50 år gick jag in i väggen. Byråkratins labyrinter tornade upp sig framför mig. Vart skulle jag nu ta vägen? Hur skulle jag tackla det här? Lite paradoxalt var nog den vardagliga byråkratin en stor bidragade orsak till utmattningen. Jag fick ta till den enda metoden jag hade för att försöka komma tillrätta med mitt liv och min stress. Jag var tvungen att skriva mig ur det. Det jag fick ur mig är en historia som spänner över de senaste 40-45 åren. Jag fick gå tillbaka i mina minnen och skärskåda vad som har lett mig till där jag är idag. Är jag som alla andra? Har jag någon form av bokstavsdiagnos? AST? AD(h)D? Kunde jag hitta de grundläggande orsakerna till varför det blev som det blev?