Sprickan

Det fullkomliga i naturen kontrasteras av det mänskligt sårbara och sköra. Människans livsvillkor är att stå i ansvarsfull relation till Skaparen och det skapta. I sin både brutala och fridfulla oskuldsfullhet talar naturen alltid sanning. Den kan aldrig ljuga. Den är skapad kärleksfull.

Det är just dessa villkor, detta möte, som Anders Ingmår med språket som instrument här utforskar. Texterna vill besjunga och lovorda det vackra i skapelsen.