Sandras ponny

Vad är det som gör att man blir förälskad i hästar?

Så där riktigt förälskad så att man känner att det är svårt att leva utan dem?

Min kompis Ebba tror att det beror på att man kan ha varit häst i ett tidigare liv. Egentligen tycker jag inte att det är konstigt, jag att jag har en längtan efter att leva hästliv, att kunna springa omkring på fyra starka ben, flyga över hinder eller lägga sig ner och gnida in sanden i en solvarm grop.

Recensioner

Bibliotekstjänst 1995. Bibliotekarie Charlotte Berglund:
Det här är en lärobok i ordets mest positiva mening. Man får följa Sandras arbete med Vildros, och det är mycket pedagogiskt beskrivet, utan att författaren för den skull tappar greppet om en fängslande berättelse.--- Texten är lättläst och flyter mycket bra trots att den för den oinvigde innehåller en mängd fackord.

Bibliotekstjänst 1995. Bibliotekarie Christina Wedenmark:
Skildringen är tät och spännande. Att författaren är professionell galopptränare märks tydligt. Läsaren blir väl insatt i hur man sköter, bemöter och rider en häst. Allt utifrån en humanistisk grundsyn. Kamratskapet och den spirande kärleken skildras på ett trovärdigt sätt. En engagerande och lärorik hästbok.