Ömsning

"Vi tystnade och spanade ut över torget. Vi tittade utan att se. Människor passerade. Ungdomar, kvinnor, lekande barn. Alla med något att göra; alla på väg någonstans. Själva satt vi bara där. Vi var inte på väg någonstans. Egentligen hade vi allt, mer än vad man någonsin kan begära. Vi var unga. Vi hade det bättre ställt än de flesta. Vi var medelklassbarn i ett lagom-land där inget riktigt var för farligt. Den trygghet vi fötts i var en trygghet vi hade tagit för given. Det var en tillvaro så kravlös att vi inte kunde se några chanser bland alla möjligheter som givits oss. Vi hade allt detta och långt inne, längst där inne i botten av oss själva, jäste en obarmhärtig leda."