Nattfjäril

"Hans kropp är spänd som en fiolsträng. De spasmiska rörelserna övergår till ryckningar. Händerna knyts och släpps om vartannat som om han försöker greppa efter någonting som inte finns där. Ögonen spärras upp ännu mer, som om de ska tränga ut ur sina hålor. Halsen pulserar och pannan är våt av svett." Redan som spädbarn är det någonting konstigt med Emil. Hans bror kvävs till döds i sin säng, och innan dödsögonblicket tycks han sträcka sig efter någonting i tomma luften. Några meter bort, i sängen bredvid, sitter lilla Emil med händerna vilande på sina korsade ben och med ett leende som är alldeles för brett för det lilla ansiktet...