Lägger en trasig dikt i ryggsäcken

Det är en slags trasig eller aldrig helt färdigflummad dikt om några veckor eller ett par månader på en ny plats, i en ny tid, med ny lust och ny förvirring. Det är en av de där små gummibandade buntarna med över- och underexponerade snapshots som blev liggande sen i decennier längst ner i kartongen med osorterat liv. Det är ett skäligen oredigerat utsnitt av liv och längtan, av syrande tanke och ojämn puls, av ganska lika delar fokuserad förundran och vilset jävlaranamma. Det är också det allra första osäkra darret av förälskelse, eller vad det möjligen skulle visa sig vara eller vägra. Är en bagatell kanske, men så är det bagateller vi är?