Kan man verkligen säga till blomman att den är ful?

Vladimir Buritj föddes 1932 i östra delen av Donetsbäckenet (Donbas) men växte upp i Charkiv. Barn- och ungdomsåren i Ukraina präglades av kriget och dess verkningar. Det återspeglas i en knapp, ibland kärv poesi med drag av minnesfragment och anteckningar i flykten. Med några likasinnade generationskamrater bildade Buritj under det sovjetiska imperiets sista decennier en litterär motståndsrörelse som sökte livets perspektiv och proportioner bortom det ideologiskt ålagda och utsikter till en friare, metriskt mer obunden, mindre högstämd poetisk diktion på ryska. 

Han bodde större delen av sitt liv i Moskva där han också var verksam som förlagsredaktör och översättare av polsk, tjeckisk och jugoslavisk lyrik. Han dog 1994.

Vladimir Buritjs poesi presenteras här för första gången jämte hundratalet aforistiska fragment, i urval, översättning och med efterskrift av Alan Asaid.