Jag, Sajma

"Från stigen ledde små vägar som trängde sig in bland husen och slutade abrupt, likt brutna grenar eller bortslängda brödkanter. En av dem som ledde till två låga hus som stod lutade mot varandra, som om de hjälptes åt att stå upp och överleva. Det större huset hade förutom en våning med vardagsrum och en källare, samt en trappa där ingången var. På våren kunde man se det vitkalkade huset på långt håll. Bara en halvmeter längre bort stod det mindre och sneda huset, med en rosenbuske som skydd mot vägdammet. Det var i det huset som jag föddes. Jag, Sajma." Sajma växte upp på 50-talet i en liten by i det som då var Jugoslavien. En bortglömd fattig by med den traditionella motsättningen mellan serber och bosnier - oftast religiöst motiverat mellan ortodoxa och muslimer. Det sätter spår i Sajmas liv, som formar sig till en kamp för ett anständigt liv. Mot gamla föreställningar, mot att bli utnyttjad och mot korrupta makthavare. Som flykting i Sverige fortsätter problemen.