Harkrankens sista resa

En sen julikväll mitt i Europa år 1972 fick två vagabonder lift med ett gäng ungdomar i en folkvagnsbuss. Den ene liftaren var Vietnamveteran och såg ut som en börsmäklare på drift. Den andre var i uppenbar upplösning och det var jag. I bilen befann sig fyra amerikanska syskon. Tre var systrar, två av dem bråkade och en hette Olivia. Hon var hippie och doftade rosenträ.

Det är septembernatt och jag berättar min historia om längtan, rivalitet, svartsjuka och svek. Hon som lyssnar har kommit med brevet som jag har väntat på. Medan resan går från den franska landsbygden mot smältpunkten i Marrakech rasslar en harkrank runt i rummet.