Generationen utan uppdrag. Politiska journaler

Sverige har halkat efter ekonomiskt i välfärdsligan under de senaste tre decennierna, det visar de flesta jämförelser med konkurrentnationerna. Men landet befinner sig också i en politisk kris - partistaten har uttömt sina resurser, anonyma ämbetsmän blir politiker och misslyckade politiker blir ämbetsmän, parlamentarismen har upphört att fungera och idédebatten ligger för fäfot.

I boken ställer författaren en diagnos på den politiska kulturen i Sverige. Han gör det i form av dagbokessäer från det senaste året. De formar sig också till en uppgörelse med den politiska ansvarslöshet som utmärker hans egen generation, den som kom till insikt och medvetande åren kring 1970, när den politiska krisen inleddes. Den ställde villkor för sitt deltagande, så höga att de bara kunde uppfyllas av en moralisk - självutnämnd - elit. Den insåg inte att det är det politiska handlandet som avgör vad som är moraliskt rätt och fel. Frivilligt ställde den sig vid sidan av, blev utan uppdrag av alldeles egen kraft. Den svek därmed sitt medborgerliga ansvar och den har en djup skuld till vår tids förakt för politik och för alla föraktliga politiker.

Anders Björnsson (f 1951) är publicist och historiker, tidigare verksam inom radio och dagspress, bland annat chefredaktör för Dagens Forskning. I bokform har han utgivit ett stort antal politiska essäer, med titlar som Var 1900-talet förgäves? (1993), Den korta marschen (1996), Den skyddade provinsen (1999), Försvar för klottrare och rappare (2001), Systemskiften (2001). Senare i år ger han ut samlingen Midvinterblot. 2003 utgav han Osmanernas rike - ett försummat europeiskt arv. På Hjalmarson & Högberg utkom år 2000 antologin Efter partistaten. Uppsatser om politiska kulturer igår, idag och imorgon, med Björnsson som en av redaktörerna. Tillsammans med Bo Anderson skrev han historiken Förvalta framtiden. Bostäder och byggande i Sundbyberg under ett halvt sekel (1997). Medarbetare i Hufvudstadsbladet.