Fångarnas kör

I sin nya roman, Fångarnas kör, skildrar Fateme Behros en ung iransk kvinnas möte med Sverige. Hon kommer inte som flykting utan som hustru till en iransk man som redan är bosatt här. Att invandrarmän hämtar sin hustru från hemlandet är inte ovanligt, och Behros skildrar oförställt den kollision mellan förväntningar som kan uppstå.

Shabtab vantrivs under ayatollornas regim och längtar bort från förtrycket. Hon tackar ja till Foads frieri, trots att de inte har träffats. Vid bröllopet träder en bulvan i brudgummens ställe, och först vid ankomsten till Sverige träffar Shabtab sin make. Han önskar sig en undergiven gammaldags iransk hustru och hushållerska, hon hoppas på kärlek. Den svenska friheten ter sig både främmande och lockande för henne, och konflikten inom henne djupnar i takt med att äktenskapet blir allt mer omöjligt att uthärda. Hur skall hon leva i Sverige? Hur vill hon leva? I sitt inre för hon en dialog med sin farmor, den som känner och förstår henne bäst.

Shabtabs väg mot ett eget liv kantas av besvikelser och svårigheter men också många humoristiskt skildrade situationer. Behros ger inblick i världar som en svensk läsare bara snuddat vid och berör högaktuella ämnen, som invandrarmäns förtryck av sina kvinnor i det nya landet. Men framför allt är hennes roman en angelägen och insiktsfull skildring av en ung invandrad kvinnas utveckling mot självständighet.

När Fateme Behros romandebuterade på svenska 1997 med Som ödet vill var hon inte debutant i ordets egentliga bemärkelse. Hon hade dessförinnan givit ut verk på persiska i Sverige och även medverkat på svenska i antologin Världen i Sverige. Behros kom till Sverige som flykting från Iran 1983, och debutromanen skildrade ett liknande öde: en familjs mödosamma och farofyllda flykt och svårigheterna i anpassningen till det nya landet.

Fateme Behros har i år blivit tilldelad Uppsala läns landstings Kulturstipendium tillsammans med sex andra stipendiater.