Den förödda vingården

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.

1919 reste Wägner runt i det krigsdrabbade Europa. Hon valde att stanna i Wien till sommaren 1920 och skrev där ett stort antal artiklar om efterkrigstiden i Tyskland och Österrike. Bland annat skildrar hon hur krigsförlusten och det man ansåg som ett orättvist fredsavtal givit upphov till en stark, växande önskan om hämnd. Dessa gripande och oroväckande artiklar fick sedan, i omarbetad form, ligga till grund för romanen Den förödda vingården, som utgavs 1920.