Barndom.

Första delen i den självbiografiska Köpenhamnstrilogin.

Här möter vi den begåvade flicka som på tjugotalet växer upp i arbetarkvarteret Vesterbro i Köpenhamn. Hon bor med mamma, pappa och bror i en trång tvårummare. ”Jag var sju år när olyckan drabbade oss”, skriver Tove om när pappan förlorar sitt arbete som pannskötare. Hädanefter är tillvaron torftig, man lever på gamla wienerbröd och oroar sig för pengar. Modern med det ”underliga hjärtat” är fjär och den lilla Tove kämpar som ett djur för att vinna hennes kärlek.

När hon ska börja skolan kan hon läsa och skriva och redan nu börjar brottningen med omvärldens bild av henne, arbetarungen. I takt med att hon upptäcker sig själv och världen bortom mammas gata blir diktandet – små verser hon så småningom börjar nå framgång med – det som ska bli hennes väg ut. ”Barndomen är lång och smal som en kista, och man kan inte ta sig ur den på egen hand” skriver hon i en häpnadsväckande formulering.