Att människan levde - Maria Larssons eviga ögonblick

"Det sitter en skräckslagen kvinna på vagnens kuskbock, hennes fläta har löst upp sig, det bruna håret står som en man, precis som den vilt skenande hästens. Hon håller fast sig så knogarna vitnar, vagt uppfattar hon omgivningen som fladdrar förbi henne. 'Vart ska vi Sigfrid, vart är vi på väg?' ropar Maria. Hans berusade nävar har tappat greppet om tömmarna och den uppskrämda hästen bara fortsätter att skena. 'Vi ska till helvetet', skrattar han. Bakom henne i vagnen sitter deras sexåriga dotter Maja, fastklamrad vid sin morbror Erik."

Många år senare blir Maja, född 1901, intervjuad av sin morbrors sondotter - Agneta Ulfsäter-Troell - och hennes minnen blir upprinnelsen till denna släktkrönika där Majas mamma Maria Larsson är huvudpersonen.

Maria vinner en kamera på lotteri. Hon gömmer undan den i en byrålåda och tänker att hon en dag ska sälja eller pantsätta den. Men så träffar hon en fotograf, och livet förändras. "Då och då dök han upp på Djurgårdsgatan i Majorna. Han förklarade och lärde den alltmer förundrade Maria hur kameran fungerade. Och Maria förundrades alltmer över hur den fick ögonblicken att stå still. Och fotografen förundrades över Marias stora intresse och fallenhet för fotografering och bilder."

Historien om Maria Larsson och hennes "eviga ögonblick" har blivit en fascinerande familjekrönika om en arbetarkvinna som går utanför det förväntade. För "fotograferandet var inget för vem som helst, det var stor konst."

"Du får aldrig ge bort den här berättelsen till någon annan än mig!" sa filmregissören Jan Troell, Agneta Ulfsäter-Troells man. Så berättelsen bildar också underlag till filmen Maria Larssons eviga ögonblick.