Tolv gånger Pinter

"Julen är räddad". Nils Schwarz i Expressen, 24 november

Kontroversiell och älskad - Harold Pinter, en av 1900-talets största dramatiker, lämnar ingen oberörd. I mästerverk som Födelsedagsfesten, Älskaren, Svek och Ingenmansland har han skildrat spelet mellan man och kvinna och det anonyma hotet i människors vardag. Här finns även en skarp kritik av makten i olika former. Genom sitt fint utmejslade språk håller han både teaterpubliken och läsarna i stark spänning. Det har sagts att hans mästerskap består i att reducera, det vill säga ta bort all onödig bråte av psykologi, bakgrundsteckning och liknande. I det avseendet kan hans inflytande på det moderna dramat inte underskattas. Kvar finns i Pinters eget fall en paradoxal skönhet, en formens märkliga elegans. Det gör hans pjäser lika läsbara som spelbara.

Harold Pinter tilldelades 2005 års Nobelpris i litteratur för att han i sina dramer »frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum« (Svenska Akademien).

Tolv gånger Pinter är den första av tre volymer av Harold Pinters samlade dramatiska verk (med undantag för Victoria Station). Innehåll: Födelsedagsfesten (1957), I väntan på Wilson (1957), Kollektionen (1961), Älskaren (1962), Natt (1969), Ingenmansland (1974), Svek (1978), Vägs ände (1984), Den nya världsordningen (1991), Party Time (1991), Det ska vi fira (1999), Presskonferens (2002).

Den andra volymen utkommer den 28 november 2005, den tredje i mars 2006. Förord av teaterkritikern Leif Zern.
Översättning från engelska: Åke Englund och Östen Rudal samt Anna Kölén Theorell.