Tillbaka i pålkranens puls

”Han kände det tydligt. Ytterligare en person var nu närvarande inne i hans privata sfär. Det var naturligtvis samtidigt helt och hållet omöjligt, eftersom ansiktskojan endast bestod av två kupade barnhänder runt ett litet ansikte i en sittbrunn, mitt ute på öppet hav.”

Så länge Uriah Jones kan minnas har han alltid känt sig betraktad av osynliga ögon, men det är först nu som tjugofyraåring, när han börjar se händelser i förväg, saker ur hans liv som ännu inte skett, som han tvingas erkänna sanningen.
Först tror han att han blivit galen, men när han upptäcker att det han förutspår verkligen sker, tvingas han ta varslen på högsta allvar.

Allting ställs på ända när han får se sin egen död.