Sju resor i östern

Som student i Helsingfors tog John Ramstedt sig an studiet av de indoeuropeiska språken, men det vetenskapliga utforskandet av finskan och dess frändespråk grep tidigt hans håg. Han företog i början av århundradet flera framgångsrika forskningsfärder till Centralasien och Ryssland. Sina första resor ställde han till tjeremissernas land och Mongoliet, dit han med den unge vetenskapsmannens oförskräckta optimism tog sin hustru och sin knappt ettåriga dotter med sig. Han rörde sig bland fula furstar och lamor som en äkta österns son, och hans häpnadsväckande språkkunskaper kom urinvånarna att förmoda att en mongolsjäl av misstag tagit sin boning i en vithyad människas kropp.

Ramstedt skildrar sina upplevelser i en helt främmande värld med inträngande sakkunskap och vidsynt inlevelse. Professor Collinfer skriver i sitt företal: ”G.J. Ramstedt var mer än vetenskapsman: han var levnadskonstnär, stilkonstnär, poet och diplomat”. Dessa egenskaper gör Sju resor i östern till en stimulerande reseskildring, som man läser med behållning än idag.