Självhat : vägen till rättfärdighet

Jag möter författaren en dimmig Februari morgon, utanför ett fik i Helsingborg. Kaffe har beställts in och vi börjar samtalet om hans debutbok, Självhat. Det är med en inre glöd och passion som jag noterar en väldigt introvert, bitter individ framför mig. Som definitivt sett rakbladets dagar alldeles för sent. Vid frågor gällande boken så slutar det nästan alltid i samma svar, men med ord som klär i beskrivande form. ”Alltihopa är ett skämt, ett sanslöst dåligt skämt. Eldat utav mitt inre självhat för att bränna mig med bitterhet. Om en knubbsäl skulle kunna skriva, så är det formulerat i de händer som skrivit denna vomering till bok.” Det är så S.Harry beskriver sig själv, och denna bok, med en stark framtoning till att verbalt förbanna all sin text som skit, när jag möter honom. Men det är med leenden och ilska som jag läst det förbarmande över sig själv som han har. Den får mig att tänka på vad som hänt med min generation. Samt de funderingar kring samhället, han speglar i sin bok.