Postsextioåtta

Två personer samtalar om resor i ett lusthus i en stadspark i Göteborg. När dagen är förbi ändrar huset form och blir en lägenhet i förorten. Men nästa morgon uppstår lusthuset på nytt och samtalet fortsätter.
En oplanerad bilresa tillbaka hem, ett möte med en man i en rivningslägenhet innan resan påbörjas. Varför ska man överhuvudtaget resa bort när man alltid kommer hem igen, och vad är det i resan som lockar? Allt är språk och berättelse går över i berättelse. Men inte kan det vara så, att mannen bakom bilratten är den som höll sig undan i en lägenhet hela sommaren?

I romanens andra del går resan till Köpenhamn och till mötet med E, som berättar om sitt måleri och om kriget och den tyska ockupationen. E lockades aldrig av tanken på krigsslutet. Han skulle ändå ha sin uppgift kvar som bildkonstnär. Med den berättelsen i bagaget återvände resenären hem.

I den avslutande tredje delen skildras en dagstur till barndomens sommarhus. Det är rester av en avstyckad gård som köptes in 1968. Från köket skymtar ladan på den andra sidan gårdsplanen. Utsikten formar en helt annan berättelse än den om resan bort och resan hem.