Kattresan

Lillan är visserligen en liten, söt flicka, men verkligen inte av den stillsamma och lågmälda sorten. När hon och katten ger sig iväg på äventyr far både tuppar och stora grisar vettskrämt åt alla håll! Och den trötte kungen lyser genast upp när han får syn på Lillan. Men besöket på slottet håller på att sluta riktigt illa: Lillan och katten äter så att de inte kan gå, ja katten till och med så att han sprack och Lillan skrek och ropte ack! Som tur är finns det resurser på slottet och efter en snabb behandling med skräddarens nål och tråd är kisse frisk och kry, precis som om han varit ny!

Lillans förebild var Ivar Arosenius egen dotter och berättelsen är intim när pappa berättar om Lillan för Lillan. Och Lillan klarar allt! Även om det blir lite läskigt ibland och Lillan blir rädd gaskar hon upp sig, ingen kan trycka ner henne i stövelskaften.

Kattresan publicerades första gången postumt 1909, efter att Arosenius avlidit i blödarsjukan blott 30 år gammal.