Havet, sanden, kärleken - Det eviga

Det här är en novell som är inspirerad av två dikter av Sapfo. Fragment 1 och 31.
Den här tolkningen är trogen originalet i stämning och rytm. Det är vacker läsning om erotik och kärlek, tid och längtan. 

"Jag reste mig ur rädslan. Jag reste mellan tider. Jag dog, blev räddad av en vacker själ och jag fann livet."