Flora och Bellona

Diktsamlingen Flora och Bellona utkom 1918 och var i stor utsträckning präglad av aktuella historiska händelser och rent lyriska partier. Det var en samling som gav den gemena lyrikläsaren gott om efterlängtad poetisk manna.

Litteraturkritikern Olof Rabenius menade att:“Även i Flora och Bellona höras några praktfulla ödemarkshymner och stormsånger, som i välvda strofer och bågade rytmer bära hela vindfånget av Nordanskogens och Nordanlynnets anda.”

I Flora och Bellona offras dansen och skrattet på fridens och fredens altare. Mästerstycket i diktsamlingen är ”Oxen i Sjöga”, en dikt som liksom muralmålningen består av flera bildlager. Här skildras en svunnen värld där nuet tränger sig på och motas bort igen.