En mammas blod för sin transflicka

Hon föddes ur mitt blod. Jag bar henne, skyddade henne, älskade henne redan innan hon själv visste vem hon var. Men världen såg henne inte som min dotter. De såg en avvikelse. Något att hata. Något att rätta till eller radera.

Jag är mamma till en transflicka. Det är ingen titel man får. Det är något man kämpar sig in i med blodiga händer, trasiga nätter och ett hjärta som aldrig får läka. Jag har sett min dotter gå vilse bland blickar som skar, ord som dödade, domar som föll redan innan hon hann säga sitt namn. Jag har älskat henne genom varje gång hon kom hem utan att veta om hon skulle orka vakna nästa dag.

Det här är inte berättelsen om ett lyckligt slut. Det är inte en saga om förståelse.
Det är en mors vittnesmål om ett barn som aldrig fick vara barn.
Det är en dom mot ett samhälle som blundar medan transflickor bryts ner.

En mammas blod för sin transflicka är berättelsen om moderskapets gränser – och vad som händer när kärlekens pris är att se sitt barn bli krossat, långsamt, öppet och utan att någon griper in.

Det är min berättelse.
Det är vårt blod.