Dikter

Författaren Francesco Petrarca (1304–1374) beskrivs ofta som en portalfigur för renässansen. Han strävade efter att renovera det latinska språket som han hävdade hade förfallit under medeltiden, för att därigenom återuppväcka den förlorade antika högkulturen. Petrarcas latinska författarskap är mycket omfattande och variationsrikt, men det som främst gjorde honom berömd för eftervärlden var hans italienska poesi.

Petrarca arbetade med sina folkspråkliga dikter under större delen av sitt liv. Han skrev hundratals lyriska »fragment« som han bearbetade och finputsade ända fram till sin död. I dikterna berättar han om sin olyckliga och eländiga kärlek till den mystiska kvinnan Laura. Men han beskriver även erfarenheter från sitt liv, sitt författarskap och moraliska insikter om den dödliga exi­stensen. Petrarcas dikter vann en enorm popularitet, spreds i översättningar till olika språk och bildade för generationer av diktare ett stilistiskt ideal att söka efterlikna. 

Boken Dikter innehåller ett urval av Petrarcas omfångsrika lyriska produktion, känsligt överfört till svenska av Ingvar Björkeson.