Det som var en Alzheimer

I denna bok finns stor risk att bli f rvirrad, ty kvinnan som skriver den r sjuk i Alzheimer. Hennes dagboksanteckningar ger l saren en inblick i sjukdomens tidiga skede, samt i sorgen och i sm rtan av att vara drabbad. Minsta kognitiva anstr ngning skapar en v ldig tr tthet, och saker som att handla, l sa, betala r kningar eller sminka sig har blivit allt sv rare. Vardagen skildras med allt den nu kommit till att inneb ra: f rsvunna glas gon och borttappade ord, skamk nslor och ngest, nedst mdhet och psykologsamtal, boendest d och bromsmediciner, men ocks m nga skratt och v rdefulla stunder tillsammans med familj och v nner. Rie har sj lv arbetat p flera platser inom v rden, d ribland b de som undersk terska och chef inom ldrev rden. Hon vet d rigenom, p gott och ont, v l vad som v ntar. Det g r henne oerh rt ont att t nka p de n ra hon m ste l mna bakom och p allt som oundvikligen ska komma. Att skriva dagboksanteckningar - s gott det nu g r - ger struktur och r en trygghet. Det hon skrivit kommer st kvar ven n r hon sj lv har gl mt det. Anteckningarna blir n got att luta sig mot n r det inte l ngre g r att luta sig mot minnet. Rie skriver ocks f r att hon fortfarande kan, och att kunna dela med sig av hennes upplevelse skapar n gon slags mening med allt.