Var kommerserådet mördare? : Carl Martin Lundgren

När höstmörkret faller, Östersjön dånar och vinden visslar i gränderna, då är det dags för Ystadborna att mana fram spökhistorien om den mystiske mannen som i rasande fart far genom natten efter vita hästar med en huvudlös dräng på kuskbocken. I mer än hundra år har sådana skrönor skrämt vettet ur svaga själar, om Köpmannen i Ystad.

Men bakom folkpratet döljer sig den märkliga historien om kommerserådet Carl Martin Lundgren, köpmannen som smugglade engelskt kontraband och som blev stadens mäktigaste man, avundad av många. En höstkväll 1809 dog en av den rike mannens drängar under mystiska omständigheter. Rätten fastslog att det var självmord, men allmänna meningen ville något annat. Ryktet gick - och växte - tills en ung jurist, Åke Igelström Kull, tjugo år senare offentligt anklagade Ystads envåldshärskare för misshandel av drängen och gjorde det i sådana ordalag, att de kunde tolkas som en anklagelse för mord. Den därpå följande rättegången slutade tragiskt för Kull, som dömdes till livstids landsflykt för grov ärekränkning. Hans hårda dom väckte ett oerhört uppseende och bidrog till att ytterligare befästa mordryktena. Trots att kommerserådet fullständigt frikändes, har ryktena fortsatt att klibba vid hans namn, och skräckhistorierna om honom har bl.a. legat till grund för Hjalmar Bergmans kusliga "En döds memoarer".

I sin serie sensationella rättsfall tar Yngve Lyttkens upp historien. Han går igenom gamla protokoll och brev, rekonstruerar "mord"-kvällens händelser och försöker komma underfund med vad som låg bakom ryktena och Kulls aktion. Steg för steg bevisar han att Lundgren omöjligt kan ha begått ogärningen och tecknar så småningom en levande bild av en stridens och framgångens stora man, som skvallret måste krympa för att han skulle bli förståelig.