Ondskan söker sorgen

Mats Ljunggren, del 3.

”Beklagar sorgen”, sa han allvarligt och räckte med ena handen över en bukett från Hemköp med blandade blommor. I den andra handen hade han en dunk med rosévin och en kasse med rostbiff och potatissallad. ”Tack, stig in för all del … Frank?” sa Greta och tog ett steg in i hallen. ”Franko. Vad fint du bor, Greta”, sa mannen och såg sig omkring. ”Jag tog med något gott att äta och dricka medan vi pratar”, fortsatte han sedan och log varmt mot henne.

Nästan två månader efter att Gretas man Edvin gått bort får hon ett telefonsamtal från en vän till maken som missat hans begravning. Får han komma förbi, dela några minnen av Edvin och beklaga sorgen? Greta har inte hjärta att säga nej, men någonting känns inte riktigt rätt. Det är det inte heller …

Franko, som han kallar sig, härjar som ett rovdjur bland äldre kvinnor i västra Stockholm. Hans metod är att läsa dödsannonser och nästla sig in hos nyblivna änkor för att sedan slå deras liv i spillror.

Vad Västerortspolisen först ser som enskilda stölder bildar snart ett allvarligare mönster med grova rån när fler anmälningar kommer in. Åklagare Mats Ljunggren och utredarna han samarbetar med märker också hur rånen blir allt brutalare, och inser att de måste ge allt för att stoppa ”Frankos” framfart innan något ännu värre händer. Sakta, sakta dras nätet åt …