Lauri kunde inte berätta

Den gladögda lillpojken slängde en försiktig hälsning och beslöt att ge sig av till sina egna lekar och lämna oss vuxna att dricka kaffe. Det var måndagen den 5 januari 1987. Jag gjorde mitt första arbetsskift vid rörliga polisens enhet i Björneborg. Som patrullkamrat hade jag fått den erfarna och raska polisen Matti, som lärde mig grundprinciperna i trafikövervakning. 
   På eftermiddagen styrdes Saaben mot Nakkila och hem till Matti, där hans hustru hade kokat kaffe till oss. Matti presenterade stolt sin familj för mig. Av någon anledning stannade just den fyraåriga lilla pojken Lauri kvar i mitt minne från den trevliga kaffestunden, för vilken jag i mitt sinne nynnade den gamla sången ”Pikku, pikku Lauri” (”Lasse Lasseiten” på finska). Polisens arbete är krävande, och starka band knyts mellan partners. Det är här historien av ett av de banden.

I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.