Jag ska bara fixa en grej i köket

Ingrid är 35 år och är ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem och har precis avancerat till föreståndare där. Ingrid dricker vin, mycket vin. Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning, men dottern är inte lika lätt att lura. På jobbet blir hon motarbetad, närmast mobbad, av sina tidigare arbetskamrater, numera underordnade som inte kan förstå att det var Ingrid som fick tjänsten som föreståndare. Utanför jobbet försöker hon hålla ihop ett liv som hon sakta men säkert tycks tappa kontrollen över ju mer hon kämpar för att inte göra det. Hennes sjuåriga dotter vill bo mer hos sin pappa trots att Ingrid tycker att hon har gett henne allt vad hon vill ha och lite till och på andra sidan stan ligger en alkoholiserad mormor på knä i badrummet och kräks upp gårdagens Rioja när ingen ser. Det är tufft, vilket ytterligare motiverar ett glas vin när Ingrid kommer hem. Ett gömt glas i kryddhyllan när Ingrid steker blodpudding med bacon en vanlig tisdagskväll för att döva smärtan och hon får den lilla flykt in i dimman som hon behöver för att orka vara den hon tror att hon måste vara en dag till.

Moa Herngren har skrivit en grymt trovärdig roman om en kvinna som till synes viljelöst super bort sitt liv. Det är smärtsam läsning med hög igenkänningsfaktor. Dramatiskt, spännande och rått.