Barnahandlerskan

Gabrielle Wittkops författarskap är ett av det sena 1900-talets allra märkligaste och starkaste. Lesbisk och frihetslängtande skrev hon gärna om det allra mest avvikande med en prosa som är så glänsande vacker att inte ens det avskyvärda kan motstås.

Barnahandlerskan (La Marchande d'enfants, 2003) är en roman om en barnbordell i det sena 1700-talets Paris. I en serie brev till en väninna skildrar kopplerskan Marguerite Paradis sitt liv, med små och stora bekymmer.

Franska revolutionens kaos gestaltas snett bakifrån, via ett prisma av perversitet, olyckor och en euforisk njutning bortom all moral och i dödens omfamning. Tvärs genom Barnahandlerskan vandrar markis de Sade, både som inspiration och som romankaraktär.

Den tyska-franska författarinnan Gabrielle Wittkop (1920-2002) sade sig vilja dö som hon levat: "som en fri man". 2004 kom hennes debutroman Nekrofilen i svensk översättning på Vertigo förlag.

För översättning och efterord står Camilla Nilsson.