Andfådda Steg

Är det den fysiska platsen som kallas hemlandet? Eller är hem-landet bara en känsla av kärlek till den plats där man växer upp med sina enkla barndomsminnen av skratt och ilska, oro och lugn, lidande och sinnesfrid samt absurt kallprat med vänner, kollegor och grannar? På den tiden var jag ganska säker på att mina känslor var lika ombytliga som Stockholmsvädret. Käns-lor av förtvivlan, ensamhet, tomhet, övergivenhet men också lycka och hopp. Jag visste att min iver att sysselsätta mig inte var mer än en signal på ångest. Men jag visste ändå att den spänning och trötthet som jag upplevde gång på gång var ok för någon som upplevde kriget och emigration. I minnet har jag följt mina egna andfådda steg, från ett hemland till ett annat. Följ min väg och dela mina minnen. Härmed och utan hemlig agenda bjuder jag på mina egna upp-levelser, val och erfarenheter utifrån mitt eget perspektiv av fenomen och händelser. Trevlig läsning! Carpe diem