Alla de som brann

Ditt satans jävla kättar yngel! dånar det in i Martins öra.
     Nackhåren reser sig när han inser att de två männens hårda grepp om fot och handleder kommer att släppa, när de kan kasta honom över den höga muren.
     Samma händer som tagit livet av hans far, mor och syster, griper han efter i besinningslös skräck när han plötsligt kastas iväg.

Den svindlande tyngdlösheten svävande högt över murkrönet och där nere, rakt under honom den hårda marken!

En ung man slängs över en mur av soldater i det korståg den katolska kyrkan leder i 1200-talets Sydfrankrike. Under slutet av 1100-talet har denna kyrka dragit upp det ena kätterska ogräset efter det andra, men nu ska åkrar brinna, nu ska Occitanien renas! En eld från Guds heliga vrede ska rena de trogna från de otrogna.

Kättarna, som kyrkan bränner på bål, kallas av folket för goda män och goda kvinnor. De lever som adel eller trashankar i byar och städer där jordar och egendomar ägs i en finmaskig väv. En väv som binds samman av Cortezia. Cortezia betyder att vara stolt, öppen, tolerant, måttfull, hövlig och vänlig i sina handlingar.

Cortezias frihet, liberalism, tolerans, handel, konst och poesi, hotar påvens makt. Det ofrånkomliga resultatet av katolska kyrkans besatthet att utrota kätteriet leder till inkvisitionen, den obligatoriska bikten och den katolska kyrkans kanoniska rätt, som kommer att gälla ända fram till år 1917.

Sydfrankrike, som var ledande på alla områden före korståget, har ännu inte återhämtat sig.