Lisa Ridzén – årets stora vinnare i Adlibrispriset 2024

Lisa Ridzén är doktorand i sociologi och undersöker i sin forskning bland annat manlighet och känslor på den norrländska landsbygden. Hon bor i ett litet samhälle utanför Östersund. Hennes debut, succén ”Tranorna flyger söderut”, har inte bara belönats med två Adlibrispris utan även utsetts till Årets bok 2024 av Bonniers Bokklubbars läsare.

Först och främst stort grattis till vinsterna i Adlibrispriset – Årets Roman och Årets Debut! Hur gick tankarna när du fick veta att "Tranorna flyger söderut" hade tagit hem båda priserna? – Jag blev så otroligt glad och berättade för min hund Possum. Det var hemligt i början så fick inte berätta för någon annan.

Hur såddes fröet till boken från allra första början? – Det var i pappas verkstad. Medan han letade reda på skruvar petade jag runt i en låda med osorterade saker från farfar och hittade hemtjänstens anteckningsböcker från de sista åren av farfars liv. När jag bläddrade igenom de korta men innehållsrika anteckningarna om hur farfar mådde, vad han åt och hur han sov, började Bo komma till liv. Det gick faktiskt ganska snabbt – hux flux kom hela Bos berättelse till mig där i verkstaden.

Kan du berätta lite om läsarfavoriten Bo och budskapet som du ville förmedla med boken? – Det är något spännande med den åldrande mannen. Åldrandet skapar ofta utrymme för reflektion och ju äldre vi blir desto skörare och sårbarare blir vi, det är inte ofta vi får ta del av det i berättelser om äldre män. När jag arbetade inom hemtjänsten fascinerades jag av hur mycket som ryms i en äldre människa: en liten pojke som upptäckt skogen med sin hund, en nyförälskad tonåring, en ung man nervös inför sin första arbetsdag. Jag ville att läsaren skulle känna sig som Bo, med allt vad det innebär.

Berättelsen utspelar sig i Jämtland, där du växte upp och fortfarande bor. Hur vill du att läsarna ska uppleva platsen? – Anledningen att det var här berättelsen utspelar sig tror jag var så enkelt som att det är den här platsen som jag kan något om. Jag vill att det ska kännas äkta och som en plats som är full av liv, känslor, berättelser och upplevelser. Så som jag känner den.

Din bok har hyllats av både läsare och kritiker – finns det någon recension eller motivering som har berört dig lite extra? – Särskilt glad blir jag när äldre män hör av sig och berättar att de känt igen sig i Bos berättelse och att de funnit tröst i det. Men en recension som gjorde mig extra glad var av Lennarth Johansson, där han framhöll att Tranorna är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att inom vården leva upp till socialtjänstlagen. Jag tror att vi skulle behöva prata mer om det – vad är egentligen ett värdigt avslut på livet?