Misstanken

Gällstadbonden fortsatte med sina ideliga antydningar om att han visste lite av varje om Malin och nu verkade det som om han även hade viskat ett och annat i Helgas öra. Malin anade att hon inte längre hade en fiende utan två. -Vi tar hand om ungarna som vi tycker är bäst för dom och det är vår ensak, sa Helga. Vi har då aldrig lagt oss i hur du sköter dina ungar, Malin. -Nej, och inte vem du har fått dem med heller, muttrade Gällstadbonden från soffan. En sak ska du ha klart för dig, Malin Granlund. Ställer du till bråk om ungarna här på gården ska vi allt syna dina ungar i sömmarna också. Malin kände hjärtat klappa fortare. Ett ögonblick hade hon lust att vända sig om och gå, men så höjde hon huvudet och rätade på ryggen. - Det där struntpratet har jag hört i många år, sa hon och stirrade in i Gällstadbondens ansikte. Du har diktat ihop de mest otroliga saker om mig och de mina och både du och jag vet varför.